Promenad, födelsedag och valpspår

Vår i naturen

Välförtjänt fika efter promenaden

God uppslutning i Skrylle

Sen sist jag skrev har det varit arbete, födelsedag, borderterrierpromenad, valpkurs, sjukdom och en helg med vackert väder och ändå har det bara gått drygt en vecka!
Hanna, vårt barnbarn, hade sin 10:e födelsedag den 4 maj! Eftersom det är omöjligt att köra 2 x 40 mil på en eftermiddag-kväll, får vi fira henne när vi träffas till helgen på Årets border. Hon och hennes syster har ändå haft fullt upp med repetitioner och dansuppvisningar hela veckan, så det hade ändå inte blivit så mycket firande.
Samma dag, var det dags för en borderterrierpromenad i Skrylle. Vi hoppades på bra uppslutning, det har varit ganska varierande de sista åren, och glädjande nog var det många som passade på att vara med på den här anspråkslösa aktiviteten. I år hade jag satt ihop en tipsrunda, som vi satte upp längs den 5 km långa slingan. Efter välbehövlig motion avslutade vi med att njuta av medhavd fikakorg och prisutdelning.
Samma dag drabbades jag av en besvärlig ögoninflammation och kvällen var något besvärlig med ett igensvullet ömt öga, något som skulle visa sig bli ännu värre dagen efter, men med medicin vände det och nu är jag nästan helt återställd igen.
Igår (söndag) var jag och Peggy på valpkurs. Efter alla år (ca 45), som jag har tränat med mina o andras hundar, största delen på brukshundklubben, är jag mycket konfunderad på hur upplägget "utvecklats"?! Kanske är jag för kritisk, men jag försöker vara en lugn och lydig elev, dock med mina egna reflektioner i bakhuvudet! Valparna får inte nosa eller hälsa på varandra - jag förstår, de ska fokusera på sin förare, inte på andra hundar ! Peggy ville så gärna pussa på amstaffvalparna, men nej, nej det gick inte an. Nu biter hon dem i nosen istället om de kommer för nära. Inte bra, tycker jag! Sen finns det ingen anledning att hon ska hälsa på varenda hund hon ser, men jag hade tyckt det var bra att hon fick umgås lite med andra raser också. På planen får jag inte säga nej för då kan hon faktiskt tro att det är en obehaglig plats. Hundar som skäller ska ignoreras (håller med beroende på orsaken varför hunden skäller) - Peggy skäller ofta och jag tycker det är irriterande och säger åt henne(nu var jag en olydig elev!). Med andra ord - det har blivit övermesigt med hundträningen på klubben. Men, som sagt, jag håller ut (snålhet?). Så skulle vi då lägga spår till valparna igår! Jag har spårat med alla våra hundar, personspår, viltspår eller släpspår med kanin (till jaktproven för fågelhundar). Alla har sina olika teorier hur detta ska gå till och när jag hörde att jag skulle lägga en godisbit i varje hälavtryck jag tog, var jag mycket skeptisk, men som sagt lydde jag utan protester och tänkte att det skulle ha sin chans. Peggy nosade, hittade en godisbit och började genast snurra runt efter fler (hon är en riktig matidiot), jag tog ett steg fram, Peggy hittade en godisbit till - men oj, där fanns kanske fler där hon hade hittat den första och så vips var hon tillbaka och letade.
När vi (jag) till slut hade avverkat spåret frågade instruktören vad jag tyckte - och DÅ sa jag att godiset hindrade Peggy mer än det hjälpte henne. Då sträckte instruktören båda armarna i luften och gav till ett glädjetjut - Jippi - precis vad jag tycker om de här godisspåren, utbrast hon och förklarade att enligt kursplanen skulle spårträningen introduceras så här, vilket hon hade protesterat mot, men inte fått något gehör för. Ja det var kul, men i fortsättningen tänker inte jag plutta ut en massa mat spåret. Då är det bättre att det finns som ett avslut istället, så hinner hunden kanske fatta att hon ska spåra till något. Peggy tycker i allafall det är kul på kursen och jag kommer iväg och har egentid med henne en gång i veckan.