I hundhimlen

Igår, den 26 mars, fick "Maya" Gibas Jordnöt, somna in, nästan 14 år gammal.
Hon föddes den 11 maj 1996 på Gibas kennel och tillbringade sina två första år hos en familj i Malmö. Deras dotter utvecklade en svår allergi och familjen fick placera om sina två borderterrier och då fick Nina möjligheten att överta Maya. Genom åren har de tävlat en del agility och lite lydnad. Hon fick tre kullar valpar och har efter detta varit en go o glad sällskapshund, som älskat långpromenader och att alltid vara tillsammans med sin matte.
I torsdags morse var hon som vanligt med på en längre morgonpromenad tillsammans med Nina, Anders och sin nya hundkompis Valle. På kvällen hade hon svårt med balansen och ramlade omkull när hon skulle gå. Efter veterinärundersökning i går morse konstaterades det att hon fått en hjärnblödning och det beslutades att hon skulle få somna in efter ett långt bra liv. Hon var ändå pigg "i huvudet" och åt en hel skål hundgodis med god aptit innan hon somnade.

Födelsedag

Nymornad 14-åring i husses säng.

Grattis Flisan, som fyller 14 år idag!
Än hänger hon med utan större skavanker. Hon tycker bäst om att vara ifred och sova i sin korg. Men sen Bianca kom i huset är hon snabb med att propsa på att sova i vår säng på nätterna. Nu när snön har försvunnit pinnar hon gärna med på en kortare promenad. Även om vi inte har sett eller hört henne avvisa Bianca så vet valpen väldigt väl att hon ska visa respekt för Flisan.

Så var Malmöutställningen avklarad. Frasse hade visat fina framsteg hemma på köksbordet! Bra jobbat matte o husse - men när domaren ville handskas med honom var det stopp! Tvärstopp! Inte ens på golvet ville Frasse hälsa på domaren. I nästa klass fick jag visa "Nisse" - han hade däremot vägrat att stå fint på bordet hemma - och det gjorde han här med! Domaren kunde dock känna igenom honom och på golvet uppförde han sig fint (Nisse, alltså). Bland 10 juniorhanar placerade han sig som 2:a ! Grattis Nisse! I öppenklassen visade jag Bäsk, vars matte oturligt nog hade brutit handleden. Bäsk uppförde sig fantastiskt bra, men fick ett blått band (2:a pris). Domaren tyckte att han var lite mycket överallt, utom runt midjan. Nya tider - nya tag.
Efter jobbet idag tog jag Clyde, Freja, Mocca och Bianca med på en - trodde jag vårlik - promenad i skogen. Första uppförsbacken var det barmark, men sen !! Plums, plums i snömodd och på sina ställen hal is hela rundan! Från början gick alla i koppel, ha, ha - gick o gick! Bianca lyckades att sno in både mig, sig själv o de andra var tredje meter ung. Så på behörigt avstånd från bilvägen fick hon springa lös. Hon har ju levt 12 av sina 13 veckor i snö, så nu formligen duschas hon av alla nya dofter från marken. Inne bland träden var det barmark och där irrade hon runt i full fart på sina för långa ben och stora tassar, luktade o snusade och åt spillning från allt vilt som passerat där, för att inte glömma hästskiten på skogsvägen. Mums, mums och när jag väl fått henne därifrån och tio meter till, vände hon tillbaka för att ta en tugga till! Källan till högarna - hästen - dök upp först på ena hållet sedan tillbaka igen på stigen. Freja gillar absolut inte hästar och att "kalla in" Bianca visade sig vara nästan omöjligt. Inga godbitar kvar i fickan, bara en pappersnäsduk, som jag frenetiskt viftade med och försökte få att prassla (ha, ha försök att få en mjuk pappersnäsduk att prassla!!). I sista momangen fick jag tag i illbattingen och hivade upp henne under armen, samtidigt som jag hmmmade åt Freja att uppföra sig. Bianca gjorde allt för att komma loss - hon ville verkligen kolla hästen! Sista biten var det koppel på igen och när vi väl var hemma var jag helt genomsvettig och trött.
Inga fler sådana promenader, tack! Nu får det bli enskild träning, både i att gå i koppel och att komma på inkallning när jag vill, inte när hon vill! Lilla gulliga valpen!

Tillökning

Trots många upptåg har Bianca inte bitit itu något mer än att hon rafsat runt med lite tidningspapper förstås. Skor o kängor bär hon gärna omkring med och samlar på hög. Men igår åkte en flätad brödkorg o gu´vet hur mycket som hann åka ner i magen. Men det är väl inte värre än allt hon hittar o tuggar i sig utomhus. Hon når med lätthet upp med huvudet på köksbordet och eftersom det absolut inte är nåt fel på nosen har hon listat ut att där brukar finnas åtråvärda fynd! Hittills har hon inte lyckats att stjäla något, tror jag.
Tillökning i övriga familjen har det blivit. Inte med fler barnbarn men med en boxer!!
Nina o Anders har övertagit Valle, en 17 mån gammal boxerhane. Oj, oj, tänker ni nog nu - men Valle är en MYCKET väluppfostrad boxer, som går bra ihop med andra hundar och tränas på brukshundklubben i Oxie. Han har tidigare tillhört min kusin o hans familj. Tyvärr har yngste sonen fått allergi och de såg sig tvungna att skiljas från sin fine vän.
På söndag är det utställning i Malmö. "Nisse", "Frasse" och Bäsk ska ställas ut. Jag ska visa Bäsk pga att hans matte oturligt har halkat omkull och brutit handleden. Vi får väl se vad han tycker om det!

Biancas utvecking

Veckorna springer fort iväg och nu i vårmånaden mars ligger snön fortfarande djup här i skogen och på fälten. Bianca har hunnit bli 12 veckor och en hel del har hänt. Hon klarar numera av att åka bil utan att må dåligt - jippi! Lite tjut i början men sedan rullar hon ihop sig i buren och sover. Likadant när hon får vänta en stund själv i bilen. Inte ett ljud utan hon ligger snällt och sover i sin bur. Daglig träning har gett resultat! Hon vet också precis vem och hur mycket hon kan provocera till lek. Flamman har det största tålamodet. Även om hon visar tänder vet Bianca att hon inte menar allvar med det men vid några sällsynta tillfällen säger Flamman ifrån och Bianca tjuter som en siren men accepterar och respekterar tillsägelsen. Clyde kommer som nr 2 på tålamodslistan. Det ska ganska mycket till innan han säger ifrån, men då respekterar hon det. Freja, Mocca o Flisan provocerar hon inte alls. Där vet hon att det inte går att ta ton. Vid några tillfällen utomhus har Mocca inbjudit till lek men Bianca vågar inte ta chansen. Idag var vi i Ystad och gick med Bianca på gågatan i centrum. Hon är oerhört positiv till alla människor, barnvagnar var i början lite läskiga men de vande hon sig snart vid, liksom rollatorer. Vi mötte en del hundar och då blev det olika reaktioner. En tjej hade två amstaffar och då satte Bianca sig helt på tvären och bara skrek så alla stannade upp och glodde förfärat på henne. Andra hundar var ok och på slutet av promenaden träffade vi på min arbetskollega och hennes sociala cockerspaniel. Oj, sa Biianca och tjöt och skällde men om hon fick närma sig honom bakifrån gick det ganska bra. Vi konstaterar i alla fall att hon är en kul typ att ha med att göra. Mycket verbal men väldigt smart är vår summering hittills.
Efter Ystadsturen gick jag en runda med Freja, Mocca, Clyde o Bianca i skogen. Plötsligt dök det upp 6 stora kronhjortar ca 20 meter framför oss. De sprang i en båge och passerade bakom oss igen ca 40 m ifrån oss. Gissa om de små var på hugget. Sedan stötte vi upp en flock dovhjortar också. Bianca var den enda som gick okopplad och hon fattade ingenting!

Hundspring

Lite känning av våren var det idag. Solen värmde så det kändes i ansiktet. Fingrarna däremot var stelfrusna efter lite fotografering o filmning på promenaden. Ingen ville leka med Bianca trots hennes försök.
Viggo, Moccas snygge son, var här idag och blev trimmad. Sedan fick han springa tillsammans med Mocca o Freja. Han är väldigt bakdelsfixerad just nu, men det satte damerna stopp för. Tyvärr var skaren så skarp att både han o Freja skavde hål på trampdynorna.

Valpträning

Bianca växer - 10, 2 kg och 11 veckor gammal är hon nu. För varje dag går det bättre o bättre för Bianca att åka bil. Gert har kört några km med henne varje dag. Han har haft buren i framsätet så hon har kunnat se honom hela tiden. Idag åkte hon med mig till Sjöbo och då fick hon vara där bak i buren. Lite yl och tjut de första km, men sedan rullar hon ihop sig och ligger tyst. Det bästa är att hon inte har kräkt de senaste gångerna. Hon har varit med och gått i Sjöbo några gånger. Första gången mötte vi en rottweiler på trottoaren. När Bianca fick syn på den satte hon sig ner och skrek som om hon klämt sig i dörren! Senare träffade vi på dem igen och då fick hon närma sig den bakifrån och till slut gick det riktigt bra. Andra hundar som hon mött har hon inte reagerat så på. Antagligen var det rottweilerns sänkta huvud och den intensiva ögonkontakten som fick Bianca att bli livrädd. I tidningarna är vi vana att läsa insändare från folk som irriterar sig på hundskit. I tättbebyggt område tycker jag också att det är naturligt att plocka upp efter sin hund. Men fy, så mycket annat skit som ligger på trottoarerna. Det lägger man märke till när ens valp ska smaka på det mesta. Fimpar i drivor, burkar, plastförpackningar, papper, spottloskor, tuggummin etc, etc...! Ingen insändare om det, minsann. Jag får väl skriva en själv!
Idag var Frasse här och jag försökte putsa honom inför Malmöutställningen. Blev inte riktigt nöjd med ansiktet. Matte o husse fick hemläxa - att lära honom stå stilla o fint på bordet.
Trots minusgrader känns det att våren är i antågande. Solen värmer och fåglarna kvittrar!