Vår Afrikaresa - del 1

Sista biten åkte vi med propellerplan. Kilimanjaros topp ovanför molnen

Första natten bodde vi här.


Vår oönskade gäst.

Andra natten bodde vi här i ManyaraZebror fanns i tusental Stiliga giraffer

Nyfiken elefant

Vi startade resan från Kastrup med nattflyget till Nairobi. Det var sannerligen ingen lätt uppgift att försöka få till någon vettig sömn den natten. Från Nairobi flög vi vidare till Kilimanjaros flygplats i Tanzania. Där ovanför molnen stack toppen av Kilimanjaro, Afrikas högsta berg, upp.

Det var verkligen en häftig syn! Vi åkte vidare i en minibuss till vår första anhalt, Moivaro Coffee Plantation Lodge i Arusha. Vägen var till en början asfalterad, men övergick sedan till en röd, torr grusväg. Alla byar och små städer, som vi åkte genom under den kommande veckan var helt eländiga. Folk bor i trä - eller plåtskjul, några hus var av tegel, men då var de sällan färdigbyggda. I Tanzania bor det ca 70 miljoner människor och fattigdomen är slående. Det var nästan så att vi hade dåligt samvete för vår komfort på de olika lodgerna. Vi träffade de andra i ressällskapet och vår guide, Steven, och åt en gemensam middag efter att ha vilat ut lite efter resan. Vi var en brokig samling på 12 resenärer, som kom att tillbringa veckan tillsammans, fördelade i två jeepar. De äldsta var två änkemän på över 80 år och de yngsta var ett nygift ungt par. Första natten hade vi så när fått sällskap av en maffig spindel, modell XXXL, som kröp i taket ovanför sängen. Med hjälp av en anställd, utrustad med ett långt skaft, slapp vi den. Han slog ihjäl spindeln, med kommentaren "Oh, that´s no good". Följande morgon åkte vi mot Lake Manyara, en skumpig färd på grusvägar, ca 9 . Efter lunch åkte vi på vår första safari i Lake Manyara National Park. I det parkliknande landskapet finns den vackra Manyarasjön, som bevattnar området året runt och gör att miljön närmast kan liknas vid tropisk regnskog. Här fanns gott om gräsätare som antiloper, gaseller, zebror och större djur som elefanter, giraffer, flodhästar och bufflar. Steven, vår guide, sa att detta var ett litet smakprov på kommande dagar. Efter en spännande eftermiddag återvände vi till lodgen för litev siesta innan det var dags för trerättersmiddagen tillsammans med vårt trevliga ressällskap.
Fortsättning följer - slut på del 1.

Snart avfärd!

Ja, så är hundarna, nästan, utplacerade och väskorna packade. Idag har Flamman o Freja åkt till Hönsinge, där de ska bo ihop med Pigall o Japp. Mocca bor hos morsan "Malla" och Clyde hos Per och hans familj, där han kan leka med "Chino", Moccas syster. Chinos bästis, katten Ludde, nonchalerar han totalt och det hoppas vi att han fortsätter med, liksom deras andra katt !!
Imorgon lämnar vi Bianca på hundpensionat och gamla Flisan till Nina o Anders. Sedan över bron till Kastrup för vidare färd mot Afrika !
Väskorna är packade och allt annat praktiskt är ordnat. Nu börjar resfebern infinna sig med rastlöshet för min del. Komihåglappen på insidan av ytterdörren är snart fulltecknad!
Här återkommer jag efter hemkomsten igen!

Biabädd i småbitar

Biancas fina biabädd förvandlades till små skumgummibitar i natt. Det var bara att bita sig i läppen och ta fram en sopsäck! Nu har Cellos gamla säng kommit till heders igen och den får Bianca hålla till godo med nu.
Nu är Bianca inbokad på ett hundpensionat där man är villig att medicinera o koppelrasta henne. Vi var och besökte det i fredags och Bianca o innehavaren kom väldigt bra överens så det känns faktiskt ganska bra. Nu börjar vi fokusera på vår resa. jag jobbar må-ons. Vi åker på lördag från Kastrup via Amsterdam, Nairobi till Arusha i Tanzania. Där ska vi sedan åka med jeep på safari och förhoppningsvis se "the big five". Ännu känns det lugnt. Resfebern kommer väl när vi väl har fått alla hundarna på plats och ordnat det praktiska med tidningar o post och huslarm o.dyl.
Igår fick vi och våra hundar bekanta sig med "Rossi", Nina o Anders lilla parsonvalp. Åh, han ser ut som en liten leksakshund men visar takter som ett litet lejon! Alla våra hundar, förutom Bianca av praktiska skäl, bekantade sig med honom och det var bara Mocca som satte honom på plats. Alla de andra var ganska nonchalanta mot honom även om Freja tog sig en extra första titt på honom. Hon är ju lite av en rasist och en vit hund är inte en riktig hund efter hennes riktlinjer. Men ok, han luktade ju bebis, så då var det ok!

Panik

Idag blev det operation igen ! Biancas sår läkte inte som det skulle så idag beslöt veterinären att göra om operationen. Tillbaks på ruta ett! Det konstigaste är att de kan inte hitta något. Det som från början antagligen varit ett slag (ev. vid våldsam lek) mot "knycken" på lårbenet som gjort att det läckt ut lite ledvätska, har nu vuxit till ett riktigt problem! Det enda vi vet är att det visat sig att en elak resistent bakterie har varit där och ställt till oreda. Men med rätt medicin skulle den vara ur vägen nu. Det allra värsta är att nu får vi leta med ljus o lykta var vi kan lämna henne när vi åker om drygt en vecka. Bara koppelrastning, tratt på huvudet, stygn och massvis av uppdämd energi. Inte lätt, men vi får helt enkelt? lösa det. Vi kan ju inte ställa in vår efterlängtade Afrikasafari för detta.

Nedgång o uppgång

Mocca med vildsvinet Wiggo med haren.

Nedräkningens dag för Bianca blev inte så bra. Såret har inte läkt ordentligt. Elak bakterie, som inte har gett med sig. Tratt-tortyren o stygnen kvar ännu en vecka. Börjar bli svettigt. Vi åker om 11 dagar och det är inte kul om hon inte är ok tills dess.
Häromdagen kom ett mail från Wiggos (Svinghammars Ahlgren) husse, där han berättade om hur duktig Wiggo är på jakt. Fullt skall på en hare som skadesköts, men det fixade Wiggo lätt som en plätt. Idag spårade hans mamma, Mocca, upp ett trafikskadat vildsvin, som inte gillade när hon hittade fram till det. Mocca gillade läget desto mer och attackerade det. Nu var hon i spårlina så Gert höll tillbaka henne så grisen kunde avlivas.

Nedräkning

Nu har vi börjat nedräkningen:
... 2 dagar kvar för Biancas trattillvaro (hoppas vi, såret inte helt ok)
... 2 dagar kvar för att Nina ska hämta hem sin lilla valp Parsonalities Seducer (=förföraren)
... 13 dagar kvar tills vi reser till Tanzania på safari
... 54 dagar kvar tills Grynet förhoppningsfullt får valpar

Ja, inget är som väntans tider !!!