Torra, skumpiga vägar.
Färskt getkött på marknaden.
Klippgrävling som använder vårt lunchbord som viloplats!
Vacker gepardhona
Fokuserad lejoninna, spanande på gnuerna
Hannen, som väntar på middagen.
Pytonorm i gräset
En liten gosig!? lejonunge, som sover gott.
Hoppsan vad tiden går - men nu ska jag fortsätta att skriva som jag lovat!
Efter en utsökt frukostbuffé var det dags att lämna Manyara och bege oss mot Serengeti, en tur på över 20 mil! Villiga (påtvingande) bärare drog våra väskor från bungalowen till jeepen, där de lastades in efter att vi betalat dricks för tjänsten! Vägarna var urusla och det skumpade rejält när vi åkte i 80 - 90 km/tim på de snustorra, håliga grusvägarna. På vägen passerade vi en del mindre "städer" och byar med helt osannolika människoboningar (synd att kalla det för hus), massor av massajbyar med runda kojor av torkad lera och halmtak. Deras boskap, getter och i några fall nötkreatur vaktades av små massajbarn ute på den uttorkade stäppen. Vi stannade vid en massajmarknad, där de satt och tillverkade sandaler av bildäck, slaktade getter och sålde diverse saker. Vi blev strax omringade av närgångna massajer, som ville sälja smycken och tigga pengar. Efter en kort stund flydde vi in i jeepen igen och fortsatte mot Sarangeti.
Efter flera timmars skumpande nådde vi till slut Seronera lodge, där vi skulle bo 2 nätter.
Serengeti är ett väldigt vildmarksområde där savannen aldrig tar slut. Området kallas också för nationalparkernas nationalpark och här finns i stort sett alla Afrikas djurarter representerade.
Efter en efterlängtad lunch och siesta åkte vi ut på några timmars safari och visst fick vi se djur! Lejonen stod högt på önskelistan och det första lejonet vi fick syn på låg uppe på en stor sten, ganska långt från oss. Efter en stunds snirklande runt på de smala vägarna fick vi syn på en lejonhanne, som satt och spanade med ryggen mot oss. Det visade sig att han spanade på en hona som bestämt närmade sig oss. Men det var inte jeepen som fångade hennes intensiva blick, utan en liten flock gnuer längre bort, som hon hukande och bestämt närmade sig. Hannen, som kanske väntade sig att komma till dukat bord, gjorde sig ingen brådska att hjälpa henne. Ensam var hon nog chanslös mot de stora gnuerna och vi lämnade henne där för att köra "hemåt" igen. På väg mot lodgen såg vi en gepardhona med sina två halvvuxna ungar. De gick parallellt med vägen utan att ta någon notis om jeepen och oss, som stod och fotograferade.
Nästa morgon skulle det bli en heldag i den jättelika (ung. stor som Skåne) nationalparken.
Efter en tidig frukostbuffé åkte vi iväg och tillbringade hela dagen på safari. Vi hade medhavd lunch, som vi åt på ett rastställe, med klippgrävlingar ( liknade jättemarsvin) och dvärgmungos kilande runt fötterna på oss i förhoppning att hitta något ätbart. Resten av dagen var det många fina tillfällen att fotografera och filma alla sorters djur. Det var "bara" leoparden, som inte visade ansiktet - den låg och sov högt uppe i ett träd, där den också hade släpat upp en stor antilop.
Färskt getkött på marknaden.
Klippgrävling som använder vårt lunchbord som viloplats!
Vacker gepardhona
Fokuserad lejoninna, spanande på gnuerna
Hannen, som väntar på middagen.
Pytonorm i gräset
En liten gosig!? lejonunge, som sover gott.
Hoppsan vad tiden går - men nu ska jag fortsätta att skriva som jag lovat!Efter en utsökt frukostbuffé var det dags att lämna Manyara och bege oss mot Serengeti, en tur på över 20 mil! Villiga (påtvingande) bärare drog våra väskor från bungalowen till jeepen, där de lastades in efter att vi betalat dricks för tjänsten! Vägarna var urusla och det skumpade rejält när vi åkte i 80 - 90 km/tim på de snustorra, håliga grusvägarna. På vägen passerade vi en del mindre "städer" och byar med helt osannolika människoboningar (synd att kalla det för hus), massor av massajbyar med runda kojor av torkad lera och halmtak. Deras boskap, getter och i några fall nötkreatur vaktades av små massajbarn ute på den uttorkade stäppen. Vi stannade vid en massajmarknad, där de satt och tillverkade sandaler av bildäck, slaktade getter och sålde diverse saker. Vi blev strax omringade av närgångna massajer, som ville sälja smycken och tigga pengar. Efter en kort stund flydde vi in i jeepen igen och fortsatte mot Sarangeti.
Efter flera timmars skumpande nådde vi till slut Seronera lodge, där vi skulle bo 2 nätter.
Serengeti är ett väldigt vildmarksområde där savannen aldrig tar slut. Området kallas också för nationalparkernas nationalpark och här finns i stort sett alla Afrikas djurarter representerade.
Efter en efterlängtad lunch och siesta åkte vi ut på några timmars safari och visst fick vi se djur! Lejonen stod högt på önskelistan och det första lejonet vi fick syn på låg uppe på en stor sten, ganska långt från oss. Efter en stunds snirklande runt på de smala vägarna fick vi syn på en lejonhanne, som satt och spanade med ryggen mot oss. Det visade sig att han spanade på en hona som bestämt närmade sig oss. Men det var inte jeepen som fångade hennes intensiva blick, utan en liten flock gnuer längre bort, som hon hukande och bestämt närmade sig. Hannen, som kanske väntade sig att komma till dukat bord, gjorde sig ingen brådska att hjälpa henne. Ensam var hon nog chanslös mot de stora gnuerna och vi lämnade henne där för att köra "hemåt" igen. På väg mot lodgen såg vi en gepardhona med sina två halvvuxna ungar. De gick parallellt med vägen utan att ta någon notis om jeepen och oss, som stod och fotograferade.
Nästa morgon skulle det bli en heldag i den jättelika (ung. stor som Skåne) nationalparken.
Efter en tidig frukostbuffé åkte vi iväg och tillbringade hela dagen på safari. Vi hade medhavd lunch, som vi åt på ett rastställe, med klippgrävlingar ( liknade jättemarsvin) och dvärgmungos kilande runt fötterna på oss i förhoppning att hitta något ätbart. Resten av dagen var det många fina tillfällen att fotografera och filma alla sorters djur. Det var "bara" leoparden, som inte visade ansiktet - den låg och sov högt uppe i ett träd, där den också hade släpat upp en stor antilop.
Slut på del 2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar