Igår hade jag en konstig känsla av att Frejas löp hade ökat i intensitet istället för att minska. Hon tiggde om uppmärksamhet hos de andra tikarna genom att vända baken till och dra upp svansen. Clyde hade tjutit hela natten och nu åt han inte heller. Hmm... hur skulle vi nu göra? Freja var iväg ons - fredag i förra veckan och blev parad. Det var kanske för tidigt? Den vanligaste orsaken att tikar går "tomma" är ju att de blivit parade på fel dag - den risken ville vi inte ta. Ja, det snurrade i huvudet och så himla lätt var det inte att bara köra iväg igen till Danmark. Gert var uppe på stalltaket och bytte ut eternitskivor och jag var placerad inne på loftet för att hjälpa till inifrån. Regnet hängde i luften och jobbet var tvunget att bli klart. Efter att ha diskuterat hit o dit, ringde jag till Tinna och satte mig sen i bilen med Freja, hennes pass o intyg, GPS och brobizz och körde de 15 milen till Vipperöd i Danmark. Gert blev hemma med valpar o övriga hundar. Klockan var 18, men med full fart skulle jag vara där och tillbaka i rimlig tid, tänkte jag. I Dalby mötte jag skyfallet !! Regnet var så intensivt så det gick knappt att köra - vad hade jag gett mig in på? Efter Staffanstorp avtog det lite men det regnade ändå kraftigt hela vägen till Roskilde. På bron blåste det dessutom ordentligt så det var till att hålla i ratten och trampa lagom på gasen. Sista biten efter Roskilde, sken solen och väl framme visade det sig att Opie välkomnade Freja, som villigt ställde upp för ytterligare en parning. Så nu vore det väl sjutton också, om där inte skulle bli valpar nu då ! Hemfärden blev vädermässigt mycket lugnare, men farten blev desto högre och 22.35 var vi hemma igen.
Vad vore livet utan hundar!!!
Nu håller vi tummarna för att det blir valpar!
SvaraRadera